Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derkänd adjektiv underkänt under|­kän·da●som inte bedöms upp­fylla upp­ställda krav särsk. i fråga om kunskaper och färdigheter admin.pedag.○spec. som betyg, mest på högskole- och gymnasie­nivåi substantivisk an­vändning, ofta i neutr. betygs­graderna väl god­känd, god­känd och underkändhan fick underkänt i matematikunderkänd (i ngt)sedan 1871