Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derkunnig adjektiv ~t under|­kunn·ig●som har kännedom om ngt formelltadmin.JFRcohyponymmedveten 2 myndigheterna blev först nyligen underkunniga om miss­förhållandenaunderkunnig om ngt/SATSsedan 1696svensk ord­bildning, till kunna