Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derkant substantiv ~en ~er under|­kant·en●undre kant av ngt utstr.skottet träffade ribbans underkant○särsk. bildligt i ett ut­tryck för att ngt är i minsta lagetmed prep.i budgeten var till­tagen i underkanthemma­lagets 3–1-seger var snarast i underkantsedan 1691