Svensk ordbok 2009, webbversion
un`derkant
substantiv ~en ~er
under|kant·en●undre kant av ngt
utstr.skottet träffade ribbans underkant○särsk. bildligt i ett uttryck för att ngt är i minsta lagetmed prep.i
budgeten var tilltagen i underkanthemmalagets 3–1-seger var snarast i underkantsedan 1691