Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. underhuggarn, plur. ~, best. plur. underhuggarna
under|hugg·ar·en●person som osjälvständigt utför enklare (obehagliga) sysslor åt en annan person
som han/hon står i beroende till
nedsätt.arb.yrk.JFRcohyponymhejduk
man nöjde sig med att döma underhuggarna och lät deras uppdragsgivare, de verkliga krigsförbrytarna, gå friasedan 1847