Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derhuggare substantiv ~n äv. vard. underhuggarn, plur. ~, best. plur. underhuggarna under|­hugg·ar·en●person som o­självständigt ut­för enklare (o­behagliga) sysslor åt en annan person som han/hon står i beroende till ned­sätt.arb.yrk.JFRcohyponymhejduk man nöjde sig med att döma underhuggarna och lät deras uppdrags­givare, de verkliga krigs­förbrytarna, gå friasedan 1847