Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derbyggnad substantiv ~en ~er under|­bygg·nad·en●ngt som byggts under ngt annat som stöd byggn.tekn.komm.○ofta bildligtngt som under­bygger ngt annat skolunderbyggnadpå­ståendet saknade saklig underbyggnadsedan ca 1700 (äldst i bildlig bet.)