Svensk ordbok 2009, webbversion
verb undanträngde undanträngt, pres. undantränger
und·an|träng·er●ofta lös förb., jfrtränga 2
förflytta till annan, mer undanskymd plats
konkret el. (vanligen) abstrakt
Nollde försökte undantränga minnet av det döda barnetundantränga ngn/ngt (ngnstans)sedan 1799Subst.:vbid1-375383undanträngande,
vbid2-375383undanträngning