Svensk ordbok 2009, webbversion

un`danbe äv. un`danbedjaun`danbedja verb undanbad undanbett, pres. undanber äv. undanbeder und·an|­ber, und·an|­bed·er●ofta refl. be att få slippa komm.han undanbad sig upp­draget○spec. i en formel i sam­band med födelse­dag e.d.all upp­vaktning på min 50-årsdag undan­bedes vänligt men bestämt○ibl. ngt iron.jag undan­ber mig alla o­förskämdheterundanbe (sig) ngt/SATSsedan 1660Subst.:vbid1-375056undanbedjande