Svensk ordbok 2009, webbversion

ugn [uŋ´n] substantiv ~en ~ar ugn·en●slutet ut­rymme som kan värmas upp kraftigt för tillagning av mat hush.kem.ugnsbakaugnsgratineraugnskokaugnsluckaugnsstekaugnsvarmbakugnmikrovågsugnhon satte ugnen på 200 graderhan satte in formen i ugnen○äv. om liknande an­ordning för åstad­kommande av kemiska processerbrännugnkrematorieugnmasugnsmältugnsteriliseringsugn○äv. om liknande an­ordning anv. en­bart för upp­värmningbastuugnkakelugnsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. ughn; gemens. germ. ord, urspr. ’gryta’; av om­diskuterat urspr.