Svensk ordbok 2009, webbversion
tö
`
van
substantiv
,
best.
f.
~
,
n-genus
töv·an
●
dröjsmål
ngt åld.
tid.
hon satte i gång utan tövan
sedan 1504
brev från slottsfogden Jon Jönsson i Stockholm till Svante Nilsson (Grönblad)
fornsv.
tövan