Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
töv·ar●dröja
ngt åld.tid.han tövade med svaret○ibl. i opers. konstr.det tövade inte länge innan de var giftatöva (med ngt) (TID)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. töva; trol. av lågty. toven ’vänta; hindra’
Subst.:vbid1-374512tövande;
tövan