Svensk ordbok 2009, webbversion

tö`va verb ~de ~t töv·ar●dröja ngt åld.tid.han tövade med svaret○ibl. i opers. konstr.det tövade inte länge innan de var giftatöva (med ngt) (TID)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. töva; trol. av lågty. toven ’vänta; hindra’ Subst.:vbid1-374512tövande; tövan