Svensk ordbok 2009, webbversion

tö`rne substantiv ~t ~n törn·et1vild­växande rosen­buske informell beteckningbot.SYN.synonymtörnbuske törn(e)snårtörnhäcksedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. thörne; till 2torn 2tagg på törn­buske el. annan växt bot.hon stack sig på rosens törnen○ofta bildligt om negativa före­teelsersam­vetets törneningen ros utan törnense1ros sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelser