Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
törn·et1vildväxande rosenbuske
informell beteckningbot.SYN.synonymtörnbuske
törn(e)snårtörnhäcksedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. thörne; till 2torn
2tagg på törnbuske
el. annan växt
bot.hon stack sig på rosens törnen○ofta bildligt om negativa företeelsersamvetets törneningen ros utan törnense1ros
sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelser