Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
törn·ar●vanligen med ngn av partiklarna(e)mot, ihop
(kraftigt) råka stöta
emot
sjö.han tappade balansen och törnade emot väggenbilarna törnade ihop○spec. sjö. (utan partikel)stöta på grund
fartyget törnadetörna (ihop), törna (emot/mot ngn/ngt)sedan 1593Subst.:vbid1-374427törnande;
törn