Svensk ordbok 2009, webbversion

tö`rna verb ~de ~t törn·ar●vanligen med ngn av partiklarna(e)mot, ihop (kraftigt) råka stöta emot sjö.han tappade balansen och törnade emot väggenbilarna törnade i­hop○spec. sjö. (utan partikel)stöta på grund far­tyget törnadetörna (ihop), törna (emot/mot ngn/ngt)sedan 1593Subst.:vbid1-374427törnande; törn