Svensk ordbok 2009, webbversion
tön
`
tig
adjektiv
~t
tönt·ig
●
som beter sig oskickligt och tafatt
och ofta larvigt
vard.
admin.
JFR
cohyponym
klantig
töntiga lokala förmågor
○
äv. om handling o.d.
töntig buskis
sedan 1951
sv. dial.
töntig
’småfånig; narraktig’