Svensk ordbok 2009, webbversion

tömm`a verb tömde tömt, pres. tömmer tömm·er1ofta med partikel, särsk.ur av­lägsna hela inne­hållet från behållare e.d., ofta genom hällning Nolltömma (ur) pappers­korgentömma (ur) spannentömma ask­koppenbrev­lådan tömdes två gånger om dagen○spec. i ut­tryck för att ha av­föringtömma tarmentömma blåsan○spec. äv. (med avs. på dryckes­kärl)dricka ur han tömde öl­stopet i ett drag○spec. äv. med avs. på lokal o.d. (och i fråga om personer)ut­rymma JFRcohyponymevakuera spel­hålan tömdes snabbt på folk när polisen kom○äv. bildligttömma sorgens bägaretömma (ur) ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. töma; till 1tom 2ofta med partikel, särsk.ut låta av­lägsnas från behållare e.d., och ev. flyttas över till annan behållare; vanligen genom hällning Nolltömma sopornahan tömde ut väskans inne­håll på bordethon tömde sanden ur skorna○ofta med ton­vikt på över­föringen till den nya behållarentömma vin på flaskortömma (ut) ngt (ngnstans)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-374368tömmande, vbid2-374368tömning