Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tömde tömt, pres. tömmer
tömm·er1ofta med partikel, särsk.ur
avlägsna hela innehållet från
behållare e.d., ofta genom hällning
Nolltömma (ur) papperskorgentömma (ur) spannentömma askkoppenbrevlådan tömdes två gånger om dagen○spec. i uttryck för att ha avföringtömma tarmentömma blåsan○spec. äv. (med avs. på dryckeskärl)dricka ur
han tömde ölstopet i ett drag○spec. äv. med avs. på lokal o.d. (och i fråga om personer)utrymma
JFRcohyponymevakuera
spelhålan tömdes snabbt på folk när polisen kom○äv. bildligttömma sorgens bägaretömma (ur) ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. töma; till 1tom
2ofta med partikel, särsk.ut
låta avlägsnas från
behållare e.d., och ev. flyttas över till annan behållare; vanligen genom hällning
Nolltömma sopornahan tömde ut väskans innehåll på bordethon tömde sanden ur skorna○ofta med tonvikt på överföringen till den nya behållarentömma vin på flaskortömma (ut) ngt (ngnstans)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-374368tömmande,
vbid2-374368tömning