Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tölp·en●ohyfsad och drumlig (mans)person
psykol.yrk.den tölpen frågade den nyblivna änkan när hon tänkte gifta om sigsedan 1603äldre sv. tylp, tylpel; av äldre ty. Tülpel med samma betydelse, till äldre nederl. dorp ’by’, alltså urspr. ’byinvånare; lantlig person’; besl. med torp