Svensk ordbok 2009, webbversion

tå`gångare substantiv ~n äv. vard. tågångarn, plur. ~, best. plur. tågångarna tå|­gång·ar·en●dägg­djur som vid gång stöder sig på tårna zool.JFRcohyponymhälgångare hund- och katt­djur är tågångaresedan 1836