Svensk ordbok 2009, webbversion

tå`gordning substantiv ~en ~ar tåg|­ordn·ing·en●(noga fast­lagd) ordnings­följd mellan o­lika (del)åtgärder vid hand­läggning av ett ärende el. i informellare samman­hang Nollvid in­skrivningen följdes den vanliga tågordningenen tågordning (för ngt)sedan 1895 i sin nuv. bet.; 1611 i bet. ’marschordning’