Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tåg|ordn·ing·en●(noga fastlagd) ordningsföljd mellan olika (del)åtgärder
vid handläggning av ett ärende el. i informellare sammanhang
Nollvid inskrivningen följdes den vanliga tågordningenen tågordning (för ngt)sedan 1895 i sin nuv. bet.; 1611 i bet. ’marschordning’