Svensk ordbok 2009, webbversion
tå`a
verb ~de ~t
tå·ar1gå på tå
mindre brukl.Nolltåasedan 19352sparka till (fotboll) med den främre spetsen av skon
el. (ngn gång) med tårna
sport.hon lyckades tåa in bollenman bör inte tåa passningarna utan bredsida demtåa (ngt), tåa (in ngt)sedan 1929Subst.:vbid1-373298tåande