Svensk ordbok 2009, webbversion

tå`a verb ~de ~t tå·ar1gå på tå mindre brukl.Nolltåasedan 19352sparka till (fot­boll) med den främre spetsen av skon el. (ngn gång) med tårna sport.hon lyckades tåa in bollenman bör inte tåa passningarna utan bred­sida demtåa (ngt), tåa (in ngt)sedan 1929Subst.:vbid1-373298tåande