Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tävlingsmänniskor
tävl·ings|männ·isk·an●person som lyckas prestera särskilt goda resultat vid (viktiga) tävlingar
ofta på grund av goda nerver
psykol.spel.sport.yrk.han visade vilken tävlingsmänniska han är när han tog 2,34 i sista försöket○ngn gång äv.person som tävlar mycket (och gärna)
sedan 1924