Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tätt·ing·en●typ av liten eller medelstor, livlig fågel
som gärna lever bland träd och buskar och vars huvudföda är insekter
zool.JFRcohyponymsmåfågel
starar, finkar, ärlor, mesar, sparvar och andra tättingartill tättingarna räknas även kråkfåglarna(fara) som en tättingröra sig snabbt i olika riktningar
hon fick fara som en tätting för att ta hand om alla gästerna
sedan 1604trol. av ljudhärmande urspr.