Svensk ordbok 2009, webbversion

tätt`ing substantiv ~en ~ar tätt·ing·en●typ av liten eller medel­stor, livlig fågel som gärna lever bland träd och buskar och vars huvudföda är insekter zool.JFRcohyponymsmåfågel starar, finkar, ärlor, mesar, sparvar och an­dra tättingartill tättingarna räknas även kråk­fåglarna(fara) som en tättingröra sig snabbt i o­lika riktningar​ hon fick fara som en tätting för att ta hand om alla gästerna sedan 1604trol. av ljud­härmande urspr.