Svensk ordbok 2009, webbversion
täm
`
jare
substantiv
~n
äv. vard.
tämjarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
tämjarna
tämj·ar·en
●
vanligen i sammansättn.
person som (yrkesmässigt) tämjer djur
yrk.
zool.
lejontämjare
sedan 1640