Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tyst·nar●bli tyst
komm.orgeln tystnade○spec. om person(så småningom) sluta tala
han tystnade mitt i meningen○äv. om ljud o.d.upphöra
sorlet tystnademusiken tystnade○ibl. äv. med antydan om totalt upphörande av verksamhetden sista fabrikssirenen har tystnaten poet som tystnade i förtidtystnasedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. thystna
Subst.:vbid1-373279tystnande