Svensk ordbok 2009, webbversion

tys`tna verb ~de ~t tyst·nar●bli tyst komm.orgeln tystnade○spec. om person(så småningom) sluta tala han tystnade mitt i meningen○äv. om ljud o.d.upp­höra sorlet tystnademusiken tystnade○ibl. äv. med an­tydan om totalt upp­hörande av verksamhetden sista fabrikssirenen har tystnaten poet som tystnade i för­tidtystnasedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. thystna Subst.:vbid1-373279tystnande