Svensk ordbok 2009, webbversion

tys`ta verb ~de ~t tyst·ar●ofta med partikelnner, utan större betydelse­skillnad få att sluta tala komm.hon tystade honom med ett finger mot hans läpparhan försökte tysta ner publiken○äv. ngt ut­vidgatvanligen med partikel (kraftigt) dämpa ljud­nivån hos tysta ner radion lite○äv. bildligt, spec.hindra från att fram­föra sin å­sikt ibl. genom full­ständig likvidation de kritiska tidningarna blev tystade av regimen○spec. äv.inte låtsas om inre röst e.d. tysta sam­vetettysta (ner) ngn/ngtsedan 1526Subst.:vbid1-373261tystande