Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tyngde tyngt, pres. tynger
tyng·er●ibl. med partikelnner
pressa eller dra nedåt genom sin tyngd
Nollbördan tyngde (på) hennes axlarresväskan tyngde hans armarhan försökte tynga ner andra ändan av hävstången med kroppen○äv. om fysisk el. psykisk företeelse som ger (personen i fråga) ett intryck av tyngd el. är plågsam e.d.maten tyngde i magendet sjuka samvetet tyngde honomde verkade tyngda av stundens allvaren tyngande plikt○spec. i fråga om alltför stor rikedom av detaljer, svårt innehåll e.d.han ville inte tynga boken med en massa lärda citattynga (på ngt), tynga (ner) (ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. þyngia; till tung
Subst.:vbid1-373046tyngande