Svensk ordbok 2009, webbversion
verb tykändes tykänts
ty·känn·as●vara blyg eller rädd för främmande
särsk. om barn
provins.komm.tykännassedan senare hälften av 1400-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. törkänna sik, tyrkänna sik ’ha svårt att känna igen sig; förklä sig’; till tor-, tör-, i vissa dial. ty-, ’svår’