Svensk ordbok 2009, webbversion
två
`
öring
substantiv
~en ~ar
två|ör·ing·en
●
(koppar- eller järn)mynt som var värt två öre
histor.
numism.
○
ibl. uteslutande med tanke på värdet
ännu fullt brukl.
lägga på en tvåöring på bensinpriset
sedan 1895