Svensk ordbok 2009, webbversion

två`språkig adjektiv ~t två|­språk·ig1som behärskar två språk (nästan) till full­ändning så att båda kan betraktas som veder­börandes moders­mål admin.språkvet.SYN.synonymbilingual JFRcohyponymenspråkig 1cohyponymflerspråkig många fin­ländare är tvåspråkigasedan 18932som har två (större) grupper av in­vånare med skilda moders­mål som båda är officiellt erkända admin.språkvet.många städer i Fin­land är tvåspråkigaFin­land är ett tvåspråkigt landsedan 18943som inne­håller en förteckning över (en stor del av) ord­förrådet i ett språk och ord­förklaringar på ett annat språk admin.språkvet.JFRcohyponymenspråkig 2cohyponymflerspråkig en tvåspråkig ord­boksedan 1882