Svensk ordbok 2009, webbversion

två`frontskrig substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en två·fronts|­krig·et●krig med fiender på två fronter vilket an­ses vara en av de värsta militära mar­drömmarna mil.Tysk­land har flera gånger tvingats ut­kämpa tvåfrontskrig○äv. bildligtliberalerna fick föra ett tvåfrontskrig mot socialister och konservativasedan 1917