Svensk ordbok 2009, webbversion

två`ondel äv. två`endeltvå`endel substantiv ~en ~ar två·on|­del·en, två·en|­del·en●en del av (ngn helhet som tänks delad i) två lika stora delar särsk. vid taktangivelse in­om musiken och i sammansättn. NollJFRjämförhalv tjugotvåondeltre tvåondels taktsedan 1629