Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
två`endeltvå`endel
substantiv ~en ~ar
två·on|del·en, två·en|del·en●en del av (ngn helhet som tänks delad i) två lika stora delar
särsk. vid taktangivelse inom musiken och i sammansättn.
NollJFRjämförhalv
tjugotvåondeltre tvåondels taktsedan 1629