Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tvåbyggarn, plur. ~, best. plur. tvåbyggarna
två|bygg·ar·en●växt med han- och honorgan på olika individer
bot.JFRcohyponymsambyggarecohyponymmångbyggare
sälg och brännässla är tvåbyggaresedan 1755