Svensk ordbok 2009, webbversion

två`byggare substantiv ~n äv. vard. tvåbyggarn, plur. ~, best. plur. tvåbyggarna två|­bygg·ar·en●växt med han- och honorgan på o­lika individer bot.JFRcohyponymsambyggarecohyponymmångbyggare sälg och brännässla är tvåbyggaresedan 1755