Svensk ordbok 2009, webbversion

tvä´ren substantiv, best. f. tvär·en●i ut­trycketpå tvären riktning som är mer eller mindre vinkel­rät mot den naturliga ofta i fråga om hindrande placering av före­mål Nollde hade ställt en bil på tvären på vägen till spärrett fisk­ben satte sig på tvären i halsenbarnet låg på tvären i sängen○ibl. äv.bredden sängen var för liten både på längden och på tvären○äv. bildligt i ut­tryck för bristande samarbets­vilja o.d.han försökte få med henne på festen, men hon satte sig på tvärensedan 1635