Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tvivl·ar●vara benägen att inte tro
på det riktiga, värdefulla e.d. i ngt
komm.sese2tro 2
hon tvivlar på att han har rättjag tvivlar på att de kommer att lyckasefter det senaste fiaskot har experterna börjat tvivla på honomhon tvivlar på hans kärlekhan skakade tvivlande på huvudet○spec. i religiösa sammanhang”Tvivla icke utan tro!” sade Jesus○äv. försvagatvara oviss eller osäker
om (riktigheten i) ngt; spec. i ett formelartat uttryck
hon behövde inte tvivla på att hon gjorde ett viktigt jobbHar han lovat att bli färdig till nästa vecka? Tillåt mig tvivla!tvivla på ngn/ngt/SATSsedan 1365proklamation utfärdad av kungarna Magnus och Håkon (Sveriges traktater)fornsv. tvifla; till tvivel
Subst.:vbid1-372061tvivlande;
tvivel