Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tvek·ar●väga flera handlings- eller förhållningssätt mot varandra och dröja med att slutgiltigt bestämma sig för någotdera
komm.hon tvekade först, men sedan svarade hon ”ja”han tvekade om han skulle acceptera eller inte○ofta med antydan om negativ inställningvara benägen att avstå från
regeringen tvekade att tillgripa en skattehöjningtveka (om ngn/ngt/SATS), tveka (att+V)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. tvika, tväka; bildn. till tve-
Subst.:vbid1-371898tvekande;
tvekan