Svensk ordbok 2009, webbversion

tve`ka verb ~de ~t tvek·ar●väga flera handlings- eller förhållnings­sätt mot var­andra och dröja med att slut­giltigt bestämma sig för något­dera komm.hon tvekade först, men sedan svarade hon ”ja”han tvekade om han skulle acceptera eller inte○ofta med an­tydan om negativ in­ställningvara benägen att av­stå från regeringen tvekade att till­gripa en skatte­höjningtveka (om ngn/ngt/SATS), tveka (att+V)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. tvika, tväka; bildn. till tve- Subst.:vbid1-371898tvekande; tvekan