Svensk ordbok 2009, webbversion

1tutt`a substantiv ~n tuttor tutt·an●liten flicka ngt åld.yrk.sedan 1855barnspråksord; jfr tutte
2tutt`a verb ~de ~t tutt·ar●vanligen med partikelnpå tända (eld) vard.Nolltutta eld på bråtende hällde över bensin och tuttade påtutta på (ngt), tutta ngt på ngtsedan ca 1820trol. till romani tut ’eld; ljus’ Subst.:vbid1-371811tuttande, vbid2-371811tuttning