Svensk ordbok 2009, webbversion

tuss`a verb ~de ~t tuss·ar●ofta med partikelnihop driva att an­gripa Nollhon tussade hunden på honom○äv. bildligtföra samman för diskussion el. annan andlig kamp tussa i­hop de båda menings­motståndarnatussa ngn/ngt på ngn/ngt, tussa ihop ngn/ngt med ngn/ngt, tussa ihop ngrasedan 1684till tuss, hetsrop Subst.:vbid1-371791tussande