Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n turturduvor
turtur|duv·an●en mindre, rödbrun, slank duva med vit spets på den rundade stjärten
och ett mjukt, spinnande kutter; tillfälligt förekommande i Sverige
zool.○i plur. ofta bildligt om kärleksparde nyförlovade satt som två turturduvor i soffansedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. turturduva; till lat. tur´tur med samma betydelse; av ljudhärmande urspr.
Den sörjande turturduvan.Titel på en diktsamling av Hedvig Charlotta Nordenflycht (1743), som hon skrev efter sin makes frånfälle