Svensk ordbok 2009, webbversion

turt`urduva substantiv ~n turturduvor turtur|­duv·an●en mindre, röd­brun, slank duva med vit spets på den rundade stjärten och ett mjukt, spinnande kutter; till­fälligt före­kommande i Sverige zool.○i plur. ofta bildligt om kärleks­parde ny­förlovade satt som två turturduvor i soffansedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. turtur­duva; till lat. tur´tur med samma betydelse; av ljud­härmande urspr. Den sörjande turturduvan.Titel på en diktsamling av Hedvig Charlotta Nordenflycht (1743), som hon skrev efter sin makes frånfälle