Svensk ordbok 2009, webbversion

1turkos [-å´sel.-o´s] substantiv ~en ~er turk·os·en●en blå­grön ädel­sten mineral.○äv. om mot­svarande mineral○äv. om mot­svarande färg(nyans)kjolen gick i turkossedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. torques, turkos; av fra. (pierre) turquoise med samma betydelse, eg. ’turkisk sten’
2turkos [-å´sel.-o´s] adjektiv ~t turk·os●blå­grön som turkos admin.färg.turkost nagel­lacksedan 1903