Svensk ordbok 2009, webbversion

turgor [tur´g-] substantiv ~n turg·orn●tryck som saften i en växt ut­övar på om­givande cell­väggar och som bl.a. får växten att stå upp­rätt bot.SYN.synonymsaftspänning JFRcohyponymosmos sedan 1833till lat. turge´re ’svälla’