Svensk ordbok 2009, webbversion

tupp`kyckling substantiv ~en ~ar tupp|­kyckl·ing·en●kyckling av han­kön psykol.zool.○äv. bildligto­erfaren och impulsiv eller hetsig pojke de grånade parti­medlemmarna retade sig på tuppkycklingarna i ungdoms­organisationensedan 1727