Svensk ordbok 2009, webbversion
tupp`kyckling
substantiv ~en ~ar
tupp|kyckl·ing·en●kyckling av hankön
psykol.zool.○äv. bildligtoerfaren och impulsiv eller hetsig pojke
de grånade partimedlemmarna retade sig på tuppkycklingarna i ungdomsorganisationensedan 1727