Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tupp|fäkt·ning·en●arrangerad strid mellan specialtränade tuppar
vanligen försedda med metallsporrar; ett uppskattat folknöje bl.a. i Latinamerika
komm.spel.○ibl. bildligtpolitikernas tuppfäktning inför tv-tittarnaen tuppfäktning (med ngn/ngt), en tuppfäktning (mellan ngra)sedan 1734