Svensk ordbok 2009, webbversion

tunn`el substantiv ~n tunnlar tunnl·ar1större passage som löper under jorden eller genom berg och an­vänds för trafik, rör­ledningar m.m. trafik.tunnelinfarttunnelmynningbiltunnelvägtunnelen lång tunnelgräva en tunnelbygga en tunnelen tunnel under flodentåget körde i­genom den mörka tunnelnen tunnel (genom/under ngt)se ljuset i (slutet av) tunnelnse1ljus 1 sedan 1828av eng. tunnel med samma betydelse; av fornfra. tonnel ’tunna; gång välvd som en tunna’; besl. med 1tunna 2boll som spelas mellan en mot­ståndares ben i fot­boll Nollgöra en tunnelhan kom fri efter en elegant tunnel på backensedan 1974