Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tungviktarn, plur. ~, best. plur. tungviktarna
tung|vikt·ar·en●idrottare som tävlar i tungvikt
i ngn av kraftsporterna
sport.yrk.en tungviktare som hade vunnit nästan alla matcher på knockout○äv. (mer informellt) om stor och kraftig idrottare i andra grenarlaget behöver en tungviktare som center○äv. bildligtbetydande person
näringslivets tungviktaresedan 1929