Svensk ordbok 2009, webbversion
tung
`
omålstalare
substantiv
~n
äv. vard.
tungomålstalarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
tungomålstalarna
tungo·måls|tal·ar·en
●
person som ägnar sig åt tungomålstalande
komm.
relig.
yrk.
sedan 1919