Svensk ordbok 2009, webbversion

tung`omål substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tungo|­mål·et●språk ngt högt.språkvet.ut­ländska tungomål○ibl. äv.dialekt traktens tungomål○ibl. äv.sätt att tala hennes sjungande tungomål(på ADJ) tungomålsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tungo mal; till tunga 1 och mål 7