Svensk ordbok 2009, webbversion
tung`omål
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tungo|mål·et●språk
ngt högt.språkvet.utländska tungomål○ibl. äv.dialekt
traktens tungomål○ibl. äv.sätt att tala
hennes sjungande tungomål(på ADJ) tungomålsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tungo mal; till tunga 1 och mål 7