Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
tung|häft·an●(tillstånd av) minskad rörlighet hos tungan
vanligen beroende på att tungbandet är alltför starkt el. kort
med.○ofta bildligt(tillfälligt) nedsatt förmåga att yttra sig
på grund av nervositet e.d.
han fick tunghäfta när han skulle hålla tacktaletsedan ca 1640