Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tundror
tundr·an●hedliknande, trädlöst arktiskt område med ständig tjäle nästan ända upp till markytan
geogr.JFRcohyponymtajga
Sibiriens oändliga tundrasedan 1711av ry. tundra med samma betydelse; av fi. tunturi ’berg som höjer sig över trädgränsen’