Svensk ordbok 2009, webbversion

tun`dra substantiv ~n tundror tundr·an●hedliknande, träd­löst arktiskt om­råde med ständig tjäle nästan ända upp till mark­ytan geogr.JFRcohyponymtajga Sibiriens o­ändliga tundrasedan 1711av ry. tundra med samma betydelse; av fi. tunturi ’berg som höjer sig över träd­gränsen’