Svensk ordbok 2009, webbversion

tumul´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tum·ult·et●bråk eller slags­mål med ett större an­tal in­blandade personer NollJFRcohyponymkalabalik gatutumultdet upp­stod tumult i rätts­salen när den fällande domen av­kunnades○ibl. med ton­vikt på o­väsendetskrik och tumult fyllde hallen○äv. bildligtvirr­varr ett tumult av mot­stridiga känslor i hans inresedan 1523av lat. tumul´tus ’o­väsen; upp­lopp; alarm’