Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tum·ult·et●bråk eller slagsmål med ett större antal inblandade personer
NollJFRcohyponymkalabalik
gatutumultdet uppstod tumult i rättssalen när den fällande domen avkunnades○ibl. med tonvikt på oväsendetskrik och tumult fyllde hallen○äv. bildligtvirrvarr
ett tumult av motstridiga känslor i hans inresedan 1523av lat. tumul´tus ’oväsen; upplopp; alarm’