Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tumm·ar1vanligen med prep.på
trycka tummen mot
ngt, ofta för att få känselintryck
Nollhan satt och tummade på glaset○ibl. med antydan om osäkerhethan stod i dörröppningen och tummade på kepsen och verkade inte våga stiga på○i perf. part. ofta med tonvikt på den nötande verkan av användningen tummad kortleken tummad pocketboktumma på ngtsedan 1836till tumme
2vanligen med prep.på
ömsesidigt fastslå att man säkert är överens
ibl. bekräftat genom tryckning av (högerhändernas) tummar mot varandra
komm.de tummade på att de alltid skulle hjälpa varandratumma på ngt/att+V/SATS med ngn, ngra tummar på ngt/att+V/SATSsedan 18503vanligen med prep.på
göra mindre inskränkningar i eller undantag från
ngt
Nolltumma inte på tryggheten!vissa krafter ville tumma på yttrandefrihetentumma på ngtsedan 18374mäta upp (virke) i tum
mest histor.mått.skogsbr.tumma (ngt)sedan 1886Subst.:vbid1-371111tummande,
vbid2-371111tumning