Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tumlarn, plur. ~, best. plur. tumlarna
tuml·ar·en1en delfinliknande, svart och vit liten tandval
som ibl. förekommer utanför Sveriges kuster
zool.tumlarstimtumlaren jagades förr för tranutvinningsedan 1745till tumla
2mindre dryckeskärl utan handtag och fot
hush.sedan 1577till tumla, med urspr. bet. ’som (lätt) faller omkull’
3torktumlare
hush.sedan 1949