Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tull·ar1betala tull
vanligen vid införsel av mindre varumängd
ekon.han fick tulla för två flaskor vintulla (för ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tolla
2med prep.av, på
(olovligt) ta för sig mindre mängd
av ngt som bör sparas
vard.Nollnågon hade varit och tullat på likören○ibl. äv.göra avkall, minska
vi tullar aldrig på kvaliteten – då får det hellre kostatulla av/på ngtsedan 1706Subst.:vbid1-370864tullande,
vbid2-370864tullning